I en fotoserie som fångar den djupa inverkan isoleringen har haft under covid-19-pandemin dokumenterar en fotojournalist hur hans mamma, som har FTD och bor på ett minnesvårdshem, har utstått lång tid ensam utan att förstå varför.

Publicerad av National GeographicPaul Bayfields foton åtföljs av rapporter om de bördor pandemin har skapat för personer som diagnostiserats med FTD och andra former av demens, samt effekterna på deras familjer. Bland de berättelser som delas beskriver Bayfield hur han har anpassat sig till de restriktioner som införts av hans mors vårdinrättning, inklusive dagliga lunchbesök där han dukar upp ett bord utanför sin mors fönster. Han oroar sig för att hans mor, som flyttade in på anläggningen strax innan pandemin började, känner sig bekymrad över den okända omgivningen.

”Hur förmedlar man komplexiteten i en internationell nedstängning på grund av en pandemi till någon som lider av demens?”, frågar Bayfield sig i artikeln.

Artikeln uppmärksammar också hur pandemin har rubbat vårdrutinerna för de som vistas på vårdinrättningar, samt utmaningarna med att hitta nya sätt för personer som fått diagnosen att kommunicera med sina familjer.

”Människor med demens har rutiner och kan fungera inom sina rutiner eftersom det är lite av en rutine”, säger Lindsay Peterson, gerontolog, i artikeln. ”När man ändrar allting kan det dra undan mattan helt under dem.”

Klicka här för att se Bayfields foton och läsa den medföljande artikeln.